Based upon the art of Steffi Grant. He shall come manifesto.
Posted in Typhoniskt with tags art, he shall come, manifesto, steffi grant on 6 mars, 2018 by JoakimThe ninth arch – Kenneth Grant
Posted in Böcker, Typhoniskt with tags 17, 71, grant, kenneth grant, LAM, Liber OKBISh, magick, the ninth arch, typhon, typhonian on 23 januari, 2018 by JoakimDet här är dem nionde och sista boken i den Typhoniska trilogin av Kenneth Grant. För att få en bättre grund till boken bör man ha läst Against the light av Grant då böckerna mer eller mindre går hand i hand.
Själva boken består av den text som kallas för Liber OKBISh som mottogs genom det magiska arbete som New Isis Lodge gjorde under 1950-talet och kommentarer till dess strofer.
För en nybörjare kommer man antagligen inte förstå något alls utan uppfatta boken som en galnings verk. Det krävs en bra grund i Grant’s magi och magiska värld.
Som vanligt så är detta en bok man inte bara läser rakt upp och ned utan det kräver sin tid och man får återkomma gång på gång för att finna nya guldkorn som tidigare man missat.
Nyckel för min egna läsning och arbete är i denna bok LAM, dottern, Mut, Maion, Zains eon, 17 och 71.
Sepher Ha-Maggid – Humberto Maggi
Posted in Böcker, Okategoriserade with tags demoner, humberto maggi, maggi shed, magi, magick, necromantic, nekromanti, sepher ha maggid, solomon, talmud, zohar on 23 september, 2017 by JoakimThe book of Asmodeus
Denna grimoire skrevs av Humberto Maggi med hjälpa av sin egen Maggid shed är framförallt i min mening mer en akademisk genomgång än en ren grimoire. Det finns en del unika texter kopplade till demonläraren samt det finns pekpinnar vart man kan hitta instruktioner. Dock hänger det mesta på läsaren.
Poängen med boken är inte att undervisa allt utan att möjliggöra att läsaren själv ska få kontakt med sin egen demonlärare och att man genom konversationen med denne får den kunskap man söker.
Det som är mest intressant med boken är den tid Humberto lagt ned att gå genom både Zohar, Talmud och andra judiska dokument där man finner beskrivet dialoger mellan demoner, rabbiner och lärde män så som Salomon.
Detta är en bok med blandning av nekromanti och magi i Solomons tradition.
Hälsnings vid dygnets 4 kvarter
Posted in Liber Zain, Ritualer, Thelema, Typhoniskt with tags babalon, dagens 4 kvarter, greetings, hadit, hälsning, magick, moder, nuit, shaitan, solhälsning, thelema, therion, typhon on 29 juli, 2016 by Joakim
Hälsad äro du To Mega Therion, stora odjur.
Du är viljan och lagen som reser sig över morgonens horisont.
Må du vara stark och alltid på din vakt.
Greetings unto thee who art To Mega Therion, great wild beast.
Thou art the will and the law that rises over the morning horizon.
May you be ever powerful and vigilant.
Hälsad äro du Shaitan Hadit som är mitt hemliga center och mitt brinnande hjärta
Du som är Viljan och lagen i dagens zenit.
Må du vara stark och alltid på din vakt.
Greetings unto thee who art Shaitan Hadit my secret center and flaming heart
Thou art the will and the law in the zenith of day
May you be ever powerful and vigilant.
Hälsad äro du Babalon dotter till de sju stjärnorna under horisontens rand
Du som är Viljan och lagen vid kvällens skymning
Må du vara stark och alltid på din vakt.
Greetings unto thee who art Babalon daughter of the seven stars beneath the horizon
Thou art the will and the law at the evening horizon
May you be ever powerful and vigilant
Hälsad äro du som är Nuit vår mörka moder alltets och intets källa
Du som är Viljan och lagen vid nattens zenit
Må du vara stark och alltid på din vakt
Greetings unto thee who art Nuit our dark mother the source of all and no thing
Thou art the will and the law at the Zenith of the night
May you be ever powerful and vigilant
Egot och det transcendentala.
Posted in Övningar, meditation, Thelema, Typhoniskt with tags andlighet, book of lies, buddha, crowley, egot, jaget, meditation, transcendental, Vipassana on 28 maj, 2016 by JoakimInom buddhismen är en av grunderna att inget materiellt eller själv har någon form av ”själ”. En Buddistisk övning som är rätt givande om man vill skala av de olika skal av ego som vi består av är Vipassana.
Vipassana är en meditation som enligt tradition ska härstamma från Buddha (Siddhartha Gautama) själv. Man mediterar över sig själv och allt som egentligen inte är ”jag”. Som man skalar en lök så skalar man sakta av del efter del av det man trodde och kallade för ”jag”. Resultatet ska till slut bli det samma som man skalar bort det sista lagret av löken, inget blir kvar.
Att förlora egot på detta sätt kan om man inte är redo för det vara väldigt otäck upplevelse för den som inte lärt sig att släppa taget om det världsliga och inse alltets ständiga rörelse och illusionen att saker är beständiga.
Man kan även få samma resultat av vad jag kallar för transcendentala upplevelser. Detta kan man få antingen genom rituell magi av olika sorter eller av aktiv meditation då man strävar inåt med hjälp av bilder och fantasi som till slut blir besjälade med eget beteende.
Ofta är egot kopplat till inlärda åsikter om hur saker och ting ligger till, det man ser är det som finns. Ofta i dessa dagar skulle jag nog säga att vi är extremt världsliga i vår syn på oss själva och vårt ego. Att plötsligt uppleva något som slår sönder den grund vi har byggt vårt ego på kan för den oerfarne vara en extremt otäckt som i värsta fall kan leda till psykoser om man inte är balanserad.
Att uppleva något som går bortom tid och rum samt bryter mot allt vad vi lärt oss kan öppna dörrar till andra dimensioner inom oss själva och detta är en del av vad man strävar efter inom det som kallas för magi eller magick (Crowleys stavning).
Dessa upplevelser leder slutligen till insikten om vårt eget egos förgänglighet och att medvetandet har en helt annan form än vad vi egentligen tror. Det sträcker sig bortom det materiella och begränsas inte av varken tid eller rum. När jag har upplevt dessa tillstånd så är det som att plötsligt stå vid kanten av ett outgrundlig stup och känslan av svindel omsluter en. En svindel av att se ens väsens gränser suddas ut och egots hopplösa kamp för överlevnad.
jag kan likna egot med en av mina drömmar som följt mig i många år. Jag befinner mig på en borggård och i en inhägnad finns det en motbjudande varelse som skriker av skräck. Det skrikande djuret består av olika kroppsdelar som sticker ut lite överallt över dess kropp och mitt på denna kropp finns ett förvridet ansikte som skriker om och om igen, ”jag finns, jag finns, jag finns!!!”.
I drömmen tar jag fram en dolk och jag stöter den i besten och flår det. Under denna mardrömslika yttre finner jag en helt vanlig gris som plötsligt glatt börjar grymta runt efter jag flått det yttre. Där efter går jag in i slottet som borggården tillhör. Där inne finns den grymma tyrannen som styr landet. På golvet är en cirkel med symboler och med ett svärd liggandes på det. Tyrannen kommer fram skrattandes mot mig och försöker tvinga mig att böja mig för hans vilja. Men istället tar jag på mig min magiska ring och så tar jag upp svärdet från golvet och riktar det mot tyrannen som ser chockad ut. Jag säger, ”du har ingen makt över mig längre”.
Med allt detta vill jag få fram att det vi måste sträva efter är detta icke ”jag” inom oss. Det som saknar gränser och efter insikten om vårt sanna väsen. Insikten att livet och döden bara är illusioner och en del av det stora skämtet.
Jag avslutar med ett utdrag från Book of lies av Aleister Crowley. (Det roliga här är att jag inte kommer ihåg att stycket hette Onion peeling).
ONION-PEELINGS
The Universe is the Practical Joke of the General
at the Expense of the Particular, quoth FRATER
PERDURABO, and laughed.
But those disciples nearest to him wept, seeing the
Universal Sorrow.
Those next to them laughed, seeing the Universal
Joke.
Below these certain disciples wept.
Then certain laughed.
Others next wept.
Others next laughed.
Next others wept.
Next others laughed.
Last came those that wept because they could not
see the Joke, and those that laughed lest they
should be thought not to see the Joke, and thought
it safe to act like FRATER PERDURABO.
But though FRATER PERDURABO laughed
openly, He also at the same time wept secretly;
and in Himself He neither laughed nor wept.
Nor did He mean what He said.
The broken vessels
Posted in blandat, egna bilder, meditation, Thelema, Typhoniskt with tags liber al, liber l, qliphoth, the abyss, the self, the void, thelema, typhon on 13 maj, 2016 by JoakimOur selfs are the broken vessel, discarded from the start. The shadow of the qliphotic you run from are your own being. Know thy self. There is no God where I am.
-Me.
”Two facts become obvious from these considerations. The first is that one is not the body that imposes upon us it’s laws and limitations; the second is that one can not ‘enter’ this void, this abyss because we are it”.
-Beyond the Mauve Zone. Kenneth Grant.