Moral och normer

När det kommer till andlig utveckling anser jag att man måste göra sig av med moral och normer som man kanske hyser. Ofta formas dessa värden av ett samhälle färgat av konflikter och motsägelser och en rädsla att gå utanför de gränser som gruppmedvetandet har satt.

Det finns enligt mitt tycke två uttryck som man bör begrunda och det är objektiva och subjektiva värden. I mitt synsätt finns det inga objektiva värden över huvud taget, man skulle kunna kalla mig en värdenihilist.

Jag tror på subjektiva värden. Det vill säga att vi själva skapar de värden som vi ser som svarta och vita, onda och goda. Religion har alltid placerat moraliska värden utanför sig själva som en objektiv sanning.

problemet med objektiva värden är att de inte går att empirisk fastställa utan man måste till slut luta sig på andras högre vetande personers vetandes tolkningar av de objektiva sanningarna. 

Vår subjektivitet färgar alla våra tolkningar av det vi anser är objektiva värden. Att ifrågasätta en tolkning blir i förlängningen ett ifrågasättande av den objektiva sanningen i sig och det skulle rasera hela den objektiva världsbilden. 

Men objektiva sanningar får vi fasor som häxjakter, folkmord, moralisk panik, förföljelser av homosexuella och oliktänkande. Allt som vågar vara subjektivt är ett hot mot den som håller en objektiv världsbild. 

För att vi ska kunna utvecklas som en andlig varelse måste vi våga bryta dessa normer och moral som samhället fött oss med sen barnsben. 

Att ifråga sätta allt objektivt är även att ifrågasätta sig själv. För inser jag att allt jag uppfattar är subjektivt, det vill säga knutet till jag som person innebär att det finns lika många tolkningar som det finns individer. 

Att våga säga, nej det finns inget gott eller ont, svart eller vitt. Det enda som finns är subjektiva gott och ont. Jag kopplar således moral till en objektiv värdeuppfattning något som en fri individ inte han hålla sig fast vid och fortfarande vara en fri subjektiv individ. Etik är enligt min åsikt ett subjektivt ställningstagande där man utgår från sig själv och är medveten om detta. 

Etik är mitt eget val. Moral är vad någon annan säger jag ska göra. 

Denna skillnad visar varför de stora religionerna använder sig mycket av så kallat moraliska handlingar. Dessa handlingar baserar sig på en religiös dogma än ett subjektivt ställningstagande som i sig är mer etisk eftersom jag som individ själv måste nå fram till ett ställningstagande.

Know thy self!

Är det verkligen du håller en åsikt eller är det ett gruppmedvetande som bestämmer den åt dig.

Annons

Okunskapens fula anlete

 

Har sett flera debattprogram (Taxi bland annat) och annat från 90-talets Sverige som handlar som satanism bland annat och det är både skrattretande och tragiskt att se. Det jag förbluffas över den dåliga research man har gjort och att man kommer mer direkt fel och absurda påståenden som om de vore sanna.

Och jag frågar mig vad är det för journalistik som direkt sätter en egen negativ agenda istället för att försöka förstå och söka riktiga svar? Att Lotta Brome skulle vara så fördomsfull visste jag inte. 

Tänk om man återspeglade grupper av religiösa på lika dåliga sätt? Vare sig det vore judar eller muslimer så skulle alla anklagas för rasism och SVT skulle få gå ut med en offentlig ursäkt. Men nu handlar det om en grupp som man anser vara trygg att sprida fördomar kring. Då gör det inget. Och tycker Lotta att det är okej att sprida fördomar om homosexuella kanske?

Nu är jag inte satanist men man gör helt galna kopplingar och antaganden om personer och organisationer att allt och alla är farlig satanister. 

Det finns något som är farligare än den mörkaste satanist och det är trångsynthet, okunskap och fördomar. SVT på 90-talet prickade in alla tre.