Min mittpelare a la Typhonisk tradition

Annons

Döden och livets port

Nightside of Eden – Kenneth Grant (1977)

I våras kom en ny utgåva av Kennet Grant’s Nightside of Eden. Denna klassiker som har delat upp den ockulta världen i två läger. De som uppskattar den och de som avskyr den eller anser att det är rent dravel.

Själv tillhör jag den delen som uppskattar Kenneth Grant och hans böcker och då framförallt Nightside of Eden. NoE är en sann grimoire och ett viktigt verk inom mörkrets doktrin. Jag erkänner att den är inte den lättaste att ta sig genom och man måste ha god kunskap i framförallt kabbalah för att kunna ta till sig dess innehåll.

Det är andra gången jag läser genom den och skillnaden mellan de två gångerna är gigantisk. Den andra gången öppnade boken en helt ny värld för mig, eller ska jag säga den konfirmerar mycket av mina egna erfarenheter.

Det som är viktigt att greppa är Grant’s kreativa magi och hans sätt att frisera ämnen och att använda sin egen fantasi. Det är här som många brister i insikt när det kommer till Grant. Många ockultister är bokstavstrogna och ser saker i vitt och svart. Grant ställer sig bortom denna kategorisering.

Nightside är enligt mitt tycke nog Grant’s viktigaste verk och hjärtat som pulserar i hela de Typhoniska triologierna. Det är i denna fjärde bok som Grant använder sig av den stora och mörkare paletten. Boken tar upp ett ämne som ingen knappt vågat prata eller skriva om tidigare utan bara gjort hänsyftningar om.

Så vill du träda in på den mörka doktrinens väg är denna bok ett måste men det är viktigt att komma ihåg att kunna greppa baksidan måste du även kunna din framsida. Inget mynt finns med bara en sida.

För att köpa denna klassiker som säkert snart kommer bli slutsåld gå in här: www.starfirepublishing.co.uk

Världsreligionerna, bara redskap för kvinnorförtryck

 

Många kommer kalla detta en fruktansvärd generalisering. Det har dom rätt i lika mycket som jag har rätt att uttrycka det och det är att dagens världsreligioner finns till för en orsak och det är att förtrycka kvinnan från början till slut.

Hela den Osiriska eonen (Solguden) har varit mannens och se vart det har lett oss. Krig, förtryck, föroreningar och elände. Nu är det Sonens (Horus/Set) och dotterns (Maat) tidsålder här är det inte då dags att släppa all gammal religion och tradition bakom oss?

För vem har fått lida under dessa två tusen år om inte kvinnan? Vem har pekats ut som syndabock? Vem har degraderats till ett menlöst våp utan värken hjärna eller själ? Vem får hålla ihop familjen, föda den och underhålla den utan pardon? Vems fel är det då en kvinna eller flicka våldtas? Vem ska föda barn (pojkar) i oändliga mängder? Vem ska hålla tyst och bara vara ett gemål och trofé? Vem är det ”svaga” könet?

Kvinnan.

Hon har våldtagits, mördats, sålts som slavar (än idag) och får inte ens visa sitt ansikte eller ens sin lilltå! Allt i de stora religionernas namn.

Det finns inget förmildrande för dessa religioner eller traditioner som sprider all denna fruktansvärda förtryck i världen. För är kvinna förtryckt är den sanna mannen förtryckt också.

Till och med satanisterna med sin maskulina jävul och satan är förledda av gammal tradition. Baphomet är inte en get utan en obscen åsna med både kuk och bröst. En androgyn varelse som är både man och kvinna.

Den mörka traditionen och de fruktade demonerna är inte onda i på det traditionella sättet. Det är bara okunskap och rädsla som kallade dem onda. Hekate, Typhon och hennes son Set är inte onda för dem som förstår och är vidsynta.

Trångsynthet och rädsla leder bara till religion och nationalism.

Är det inte dags att släppa lös den starka, mörka, sexuella frisläppta, underbar och fruktansvärda makt som klär sig i kvinnans kött och blod?