Egot och det transcendentala.

Inom buddhismen är en av grunderna att inget materiellt eller själv har någon form av ”själ”. En Buddistisk övning som är rätt givande om man vill skala av de olika skal av ego som vi består av är Vipassana.

Vipassana är en meditation som enligt tradition ska härstamma från Buddha (Siddhartha Gautama) själv. Man mediterar över sig själv och allt som egentligen inte är ”jag”. Som man skalar en lök så skalar man sakta av del efter del av det man trodde och kallade för ”jag”. Resultatet ska till slut bli det samma som man skalar bort det sista lagret av löken, inget blir kvar.

Att förlora egot på detta sätt kan om man inte är redo för det vara väldigt otäck upplevelse för den som inte lärt sig att släppa taget om det världsliga och inse alltets ständiga rörelse och illusionen att saker är beständiga.

Man kan även få samma resultat av vad jag kallar för  transcendentala upplevelser. Detta kan man få antingen genom rituell magi av olika sorter eller av aktiv meditation då man strävar inåt med hjälp av bilder och fantasi som till slut blir besjälade med eget beteende.

Ofta är egot kopplat till inlärda åsikter om hur saker och ting ligger till, det man ser är det som finns. Ofta i dessa dagar skulle jag nog säga att vi är extremt världsliga i vår syn på oss själva och vårt ego. Att plötsligt uppleva något som slår sönder den grund vi har byggt vårt ego på kan för den oerfarne vara en extremt otäckt som i värsta fall kan leda till psykoser om man inte är balanserad.

Att uppleva något som går bortom tid och rum samt bryter mot allt vad vi lärt oss kan öppna dörrar till andra dimensioner inom oss själva och detta är en del av vad man strävar efter inom det som kallas för magi eller magick (Crowleys stavning).

Dessa upplevelser leder slutligen till insikten om vårt eget egos förgänglighet och att medvetandet har en helt annan form än vad vi egentligen tror. Det sträcker sig bortom det materiella och begränsas inte av varken tid eller rum. När jag har upplevt dessa tillstånd så är det som att plötsligt stå vid kanten av ett outgrundlig stup och känslan av svindel omsluter en. En svindel av att se ens väsens gränser suddas ut och egots hopplösa kamp för överlevnad.

jag kan likna egot med en av mina drömmar som följt mig i många år. Jag befinner mig på en borggård och i en inhägnad finns det en motbjudande varelse som skriker av skräck. Det skrikande djuret består av olika kroppsdelar som sticker ut lite överallt över dess kropp och mitt på denna kropp finns ett förvridet ansikte som skriker om och om igen, ”jag finns, jag finns, jag finns!!!”.

I drömmen tar jag fram en dolk och jag stöter den i besten och flår det. Under denna mardrömslika yttre finner jag en helt vanlig gris som plötsligt glatt börjar grymta runt efter jag flått det yttre. Där efter går jag in i slottet som borggården tillhör. Där inne finns den grymma tyrannen som styr landet. På golvet är en cirkel med symboler och med ett svärd liggandes på det. Tyrannen kommer fram skrattandes mot mig och försöker tvinga mig att böja mig för hans vilja. Men istället tar jag på mig min magiska ring och så tar jag upp svärdet från golvet och riktar det mot tyrannen som ser chockad ut. Jag säger, ”du har ingen makt över mig längre”.

Med allt detta vill jag få fram att det vi måste sträva efter är detta icke ”jag” inom oss. Det som saknar gränser och efter insikten om vårt sanna väsen. Insikten att livet och döden bara är illusioner och en del av det stora skämtet.

Jag avslutar med ett utdrag från Book of lies av Aleister Crowley. (Det roliga här är att jag inte kommer ihåg att stycket hette Onion peeling).

 

 

ONION-PEELINGS

The Universe is the Practical Joke of the General
at the Expense of the Particular, quoth FRATER
PERDURABO, and laughed.
But those disciples nearest to him wept, seeing the
Universal Sorrow.
Those next to them laughed, seeing the Universal
Joke.
Below these certain disciples wept.
Then certain laughed.
Others next wept.
Others next laughed.
Next others wept.
Next others laughed.
Last came those that wept because they could not
see the Joke, and those that laughed lest they
should be thought not to see the Joke, and thought
it safe to act like FRATER PERDURABO.
But though FRATER PERDURABO laughed
openly, He also at the same time wept secretly;
and in Himself He neither laughed nor wept.
Nor did He mean what He said.

Annons

Moral och normer

När det kommer till andlig utveckling anser jag att man måste göra sig av med moral och normer som man kanske hyser. Ofta formas dessa värden av ett samhälle färgat av konflikter och motsägelser och en rädsla att gå utanför de gränser som gruppmedvetandet har satt.

Det finns enligt mitt tycke två uttryck som man bör begrunda och det är objektiva och subjektiva värden. I mitt synsätt finns det inga objektiva värden över huvud taget, man skulle kunna kalla mig en värdenihilist.

Jag tror på subjektiva värden. Det vill säga att vi själva skapar de värden som vi ser som svarta och vita, onda och goda. Religion har alltid placerat moraliska värden utanför sig själva som en objektiv sanning.

problemet med objektiva värden är att de inte går att empirisk fastställa utan man måste till slut luta sig på andras högre vetande personers vetandes tolkningar av de objektiva sanningarna. 

Vår subjektivitet färgar alla våra tolkningar av det vi anser är objektiva värden. Att ifrågasätta en tolkning blir i förlängningen ett ifrågasättande av den objektiva sanningen i sig och det skulle rasera hela den objektiva världsbilden. 

Men objektiva sanningar får vi fasor som häxjakter, folkmord, moralisk panik, förföljelser av homosexuella och oliktänkande. Allt som vågar vara subjektivt är ett hot mot den som håller en objektiv världsbild. 

För att vi ska kunna utvecklas som en andlig varelse måste vi våga bryta dessa normer och moral som samhället fött oss med sen barnsben. 

Att ifråga sätta allt objektivt är även att ifrågasätta sig själv. För inser jag att allt jag uppfattar är subjektivt, det vill säga knutet till jag som person innebär att det finns lika många tolkningar som det finns individer. 

Att våga säga, nej det finns inget gott eller ont, svart eller vitt. Det enda som finns är subjektiva gott och ont. Jag kopplar således moral till en objektiv värdeuppfattning något som en fri individ inte han hålla sig fast vid och fortfarande vara en fri subjektiv individ. Etik är enligt min åsikt ett subjektivt ställningstagande där man utgår från sig själv och är medveten om detta. 

Etik är mitt eget val. Moral är vad någon annan säger jag ska göra. 

Denna skillnad visar varför de stora religionerna använder sig mycket av så kallat moraliska handlingar. Dessa handlingar baserar sig på en religiös dogma än ett subjektivt ställningstagande som i sig är mer etisk eftersom jag som individ själv måste nå fram till ett ställningstagande.

Know thy self!

Är det verkligen du håller en åsikt eller är det ett gruppmedvetande som bestämmer den åt dig.

Temple of Set är klar

Jag har i många år följt sett detta verk sakta bli till. Kapitel efter kapitel. Version efter version. Och likt en utsvulten varg har jag förtärt dess innehåll.

Nu har det till synes inte hänt något på flera år men så plötsligt i morse då jag på tunnelbanan hoppade in på Aquinos sida så var den där, helt färdig i sin prakt.

Det har blivit ett stort verk på över 700 sidor med historien fram till idag om Temple of Set. Det är inte bara Aquinos ord i detta verk utan många andra framstående Setianer’s ord finns med i appendixet.

Detta är en trevlig julklapp för personer intresserade av Vänstra handens väg och andlighet i stort.

Ladda ned den gratis, läs och bli till (Xeper)

https://xeper.org//maquino/nm/TOS.pdf