Egot och det transcendentala.

Inom buddhismen är en av grunderna att inget materiellt eller själv har någon form av ”själ”. En Buddistisk övning som är rätt givande om man vill skala av de olika skal av ego som vi består av är Vipassana.

Vipassana är en meditation som enligt tradition ska härstamma från Buddha (Siddhartha Gautama) själv. Man mediterar över sig själv och allt som egentligen inte är ”jag”. Som man skalar en lök så skalar man sakta av del efter del av det man trodde och kallade för ”jag”. Resultatet ska till slut bli det samma som man skalar bort det sista lagret av löken, inget blir kvar.

Att förlora egot på detta sätt kan om man inte är redo för det vara väldigt otäck upplevelse för den som inte lärt sig att släppa taget om det världsliga och inse alltets ständiga rörelse och illusionen att saker är beständiga.

Man kan även få samma resultat av vad jag kallar för  transcendentala upplevelser. Detta kan man få antingen genom rituell magi av olika sorter eller av aktiv meditation då man strävar inåt med hjälp av bilder och fantasi som till slut blir besjälade med eget beteende.

Ofta är egot kopplat till inlärda åsikter om hur saker och ting ligger till, det man ser är det som finns. Ofta i dessa dagar skulle jag nog säga att vi är extremt världsliga i vår syn på oss själva och vårt ego. Att plötsligt uppleva något som slår sönder den grund vi har byggt vårt ego på kan för den oerfarne vara en extremt otäckt som i värsta fall kan leda till psykoser om man inte är balanserad.

Att uppleva något som går bortom tid och rum samt bryter mot allt vad vi lärt oss kan öppna dörrar till andra dimensioner inom oss själva och detta är en del av vad man strävar efter inom det som kallas för magi eller magick (Crowleys stavning).

Dessa upplevelser leder slutligen till insikten om vårt eget egos förgänglighet och att medvetandet har en helt annan form än vad vi egentligen tror. Det sträcker sig bortom det materiella och begränsas inte av varken tid eller rum. När jag har upplevt dessa tillstånd så är det som att plötsligt stå vid kanten av ett outgrundlig stup och känslan av svindel omsluter en. En svindel av att se ens väsens gränser suddas ut och egots hopplösa kamp för överlevnad.

jag kan likna egot med en av mina drömmar som följt mig i många år. Jag befinner mig på en borggård och i en inhägnad finns det en motbjudande varelse som skriker av skräck. Det skrikande djuret består av olika kroppsdelar som sticker ut lite överallt över dess kropp och mitt på denna kropp finns ett förvridet ansikte som skriker om och om igen, ”jag finns, jag finns, jag finns!!!”.

I drömmen tar jag fram en dolk och jag stöter den i besten och flår det. Under denna mardrömslika yttre finner jag en helt vanlig gris som plötsligt glatt börjar grymta runt efter jag flått det yttre. Där efter går jag in i slottet som borggården tillhör. Där inne finns den grymma tyrannen som styr landet. På golvet är en cirkel med symboler och med ett svärd liggandes på det. Tyrannen kommer fram skrattandes mot mig och försöker tvinga mig att böja mig för hans vilja. Men istället tar jag på mig min magiska ring och så tar jag upp svärdet från golvet och riktar det mot tyrannen som ser chockad ut. Jag säger, ”du har ingen makt över mig längre”.

Med allt detta vill jag få fram att det vi måste sträva efter är detta icke ”jag” inom oss. Det som saknar gränser och efter insikten om vårt sanna väsen. Insikten att livet och döden bara är illusioner och en del av det stora skämtet.

Jag avslutar med ett utdrag från Book of lies av Aleister Crowley. (Det roliga här är att jag inte kommer ihåg att stycket hette Onion peeling).

 

 

ONION-PEELINGS

The Universe is the Practical Joke of the General
at the Expense of the Particular, quoth FRATER
PERDURABO, and laughed.
But those disciples nearest to him wept, seeing the
Universal Sorrow.
Those next to them laughed, seeing the Universal
Joke.
Below these certain disciples wept.
Then certain laughed.
Others next wept.
Others next laughed.
Next others wept.
Next others laughed.
Last came those that wept because they could not
see the Joke, and those that laughed lest they
should be thought not to see the Joke, and thought
it safe to act like FRATER PERDURABO.
But though FRATER PERDURABO laughed
openly, He also at the same time wept secretly;
and in Himself He neither laughed nor wept.
Nor did He mean what He said.

Annons

Magisk synkronicitet

Carl Jung är en förgrundsgestalt när det gäller synkronicitet inom psykologin. Definitionen är ”ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband”

Vad jag ser som magisk synkronicitet är när händelser eller uttalanden på de inre planen (mentala) får bekräftelse eller reaktion i den fysiska världen. Då detta sker kan man ofta en känsla som liknar svindel (vertigo)

Hur visa dessa händelser eller bekräftelser sedan passar in i det arbete man utför eller i den tradition man arbetar inom avgör om dessa inre händelser är korrekta eller om man lurar sig själv eller blir lurad.

Det som kommit till mig har ofta inte varit i ord utan mer i känslor eller färdiga idéer som sedan tagit fysisk form. Men har även varit med om då saker uttalats i rena ord om sånt jag inte haft kunskap om och jag sedan fått bekräftelse på efteråt stämmer.

Sådana händelser är enligt min åsikt viktiga för att ett magiskt arbete ska kunna fortskrida och att man är på rätt väg. Att man till och ifrån tappar andan och världen plötsligt blir så mycket mer mystisk och större är både positivt och skrämmande på samma gång när ens uppfattning om världen man levde i rubbas i grunden.

Opus Zain

 

Idag börjar bygget av tornet som bland annat kommer innehålla Set’s öga. Det kommer bli ett torn som blandar både ljust och mörkt.

En vandring inom mig själv och ett fritt spelrum för den kreativa ockultism som Grant är förgrundsfigur för.

Ett strävande efter den huvudlösa guden inom mig själv. Svärdet och ormens arbete. Strävan att skapa och ta sig över de dolda stigarna genom ökning till avgrunden och det andra universumet.

Min mittpelare a la Typhonisk tradition

Zain. Svärdet, kärleken och viljan

kopplad till tarotkortet kärleken (6). På livets träd (framsida) är det stig 17 mellan Binah och Tipharet vi finner Zain. Astrologiskt är det tvillingarna som gäller (II).

Zain betyder även svärd och detta är inte ett vanligt svärd, det är viljan (Thelema) och sexualiteten. Det som delar för kärleks skull, that who divided for the sake of love. Se även Liber AL kapitel ett vers 29, For I am divided for love’s sake, for the chance of union.

Stigen går över avgrunden och detta är nyckeln till arbetet med Zain. Tvillingarna, den mörka och ljusa. Objektiv och subjektiva jaget. Förenas genom kärlek men inte utan gränser utan med viljan som sätter gränser. Inom tantra är det shiva och shakti.

Tittar man på värdet för Zain är det 7, Lady of the seven stars. Ser man på stigen som är 17 så får man 8 (1+7) som är The one beyond ten, Daath. Sefiran som inte är en Sefira och som är belägen över avgrunden. Det finns en koppling mellan Daath, Yesod och sex som är mycket tydlig här.

Föreningen är här inte av de två syskonen på var sin sida avgrunden utan en förening av vårt jag som återfinns i avgrunden och den del av oss som befinner sig på ovanför den. Föreningen uppstår då man med den hängdes mod slänger sig baklänges ned i avgrunden.

Man kan även se hos Narren som är på väg mot avgrunden. En hund som varnar för avgrunden, eller? Kanske är det hunden/Set (Satan) som leder oss mot avgrunden för att söka kunskap om oss själva.

Samtal med en demon

Kan man i klart soljus utan någon blodisande ritual komma i kontakt med en demon och ha en konversation med denne?

Ja, säger jag.

Jag får syner till och från inför mitt inre öga. Kan vara då jag går, då jag sitter på tunnelbanan eller annat. Kan även vara vid ritual eller meditation. Det enda det är knutet till är sinnestillstånd och att jag är mottaglig just då.

Idag dök det upp en märklig figur. Någon jag inte sött på tidigare. En sorgsen figur som visade sig vara sammanlänkad med en del av mina brister, frossa och bristen att behärska mig.

Han var orolig och tveksam inför mig rädd för det vanliga mottagande som demoner och andeväsen brukar få. Intvingade i konstens triangel och bundna med hemska löften och ”heliga” namn.

Jag klargjorde för honom att jag inte binder någon eller slänger ur dem från magiska cirklar. För mig lever vi redan själva mitt i triangels mitt. Demoner och annat är redan en del av oss och vi är en del av dem.

Det finns en nyckel till dessa väsen och den ligger i våra egna händer precis som nyckeln till oss själva faktiskt ligger i händerna på demonerna. Det handlar om att samarbeta och inte att dominera. Att styra och vara handfast är en helt annan sak.

Demonen framträdde i en väldigt speciell skepnad och jag blev hänvisad till Goetian. Jag skulle veta då jag såg beskrivningen. Som tur hade jag en variant av Goetian med mig på tabben så jag kunde gå genom beskrivningarna och när jag fann vem det var föll pusselbitarna på plats.

Han mådde inte bra. Inte den stora starka Greve och riddare han kunde och brukar vara. Orsaken till detta var att vi båda påverkar varandra. För att jag ska övervinna mina egna problem. Få verktygen i min hand som heter behärskning och måtta. Återigen nycklar och en magisk länk mellan oss.

Bara rena fantasier? Kanske det men så länge dom fungerar så skiter jag fullständigt i det. Annat än fantasier? Okej spelar fortfarande ingen roll egentligen. Det viktigaste för mig är bara en sak och det är resultatet och det återstår att se. Enda mått för magiskt arbete är frukterna man skördar.

Jag ställde en fråga med tanke på texten i Grimoaren. ”Kan du göra guld?”. Han svarade, ”VAD är guld?”

BDSM och andligt arbete

Har BDSM något andligt arbete att göra? Har sex något att göra med det? Oja säger jag. Det handlar inte bara om kundalini och väcka eldormen inom oss utan så mycket mer.

När det kommer till vår egen sexualitet, alla normer som tvingats på oss av samhället och gruppmedvetandet vi lever i och alla blockeringar vi bär inom oss så är dessa stora hinder för personlig och andlig utveckling.

Man kan även använda DS inom arbetet med stor framgång. Jag har haft funderingar kring detta tidigare där magikern är den undergivne som projicerar en bild på den dominanta som i sin tur som rollen av säg Balabon ändrar med dominans den undergivnes subjektiva universum.

Detta har varit mina tankar utan att direkt skrivit det rakt ut men boken Carnal Alchemy pekade på det och framförallt Crowley arbetade med detta då han för det mesta var den som var undergiven.

Men det handlar även mycket om att tänja på sina egna gränser. Att riva ned vanföreställningar och psykiska blockeringar inom sig själv som hindrar energi och det verkliga jaget att flyta fritt.

Normer och moral är människans värsta fiende och dessa förtrycker oss 24/7. För att bli bättre människor. Självständiga och tänkande människor måste vi bryta ned den form som vi tvingats in i för att sedan åter bygga upp oss själva efter vår egen vilja.

Det är detta som är kärnan av Set’s torn som jag arbetar med. Riva ned det gamla tornet till grunden för att bygga upp något som står på en fast grund och som varar.

Uppblåsta egon inom ockultismen

Efter 20 år av ockult intresse så är det något som jag ser som en av de största sjukdomar man kan finna inom ockultismen och det är uppblåsta egon. Man finner dessa egon både på höger och vänstersidan av traditionerna. Det som ofta följer med dessa uppblåsta egon är absoluta sanningar och bristen på självinsikt.

Det är viktigt att ha fötterna på jorden. Långt ned i själva helvetet om du frågar mig. Tyvärr flyger dessa uppblåsta egon upp i det blå och placerar deras huvuden bland molnen att de totalt förlorar sikten ned till marken eller sina egna handlingar.

Början av min vandring var bland grupper som såg och ser sig som Högra handens väg. Man pratar om vit magi och ser sig som kämpar för det goda. Men vad är egentligen vit magi eller gott? Ofta är det en total brist på filosofisk insikt och ifrågasättande av de dogmer man ofta har hur mycket man än påstår att man inte har. Ofta råder en total dualistisk syn även om man påstår att man har en monistisk syn, Svart och vitt, gott och ont är det som verkar vara det enda som råder. Samtidigt som målet är en förintelse av egot och upptagande av något ”högre” är ledarna ofta extrema individualister. Reglerna gäller alla andra men inte de upplysta mästarna.

Tittar man närmare i sömmarna så brister de rejält och man finner dem vara fulla av hyckleri och rent struntprat. Mina första år tillbringade jag inom Servents of the Light och det visade sig att denna organisation stämde överens med alla de tragiska punkter jag tagit upp. Både ledaren i Sverige och de i England hade egon större än livet själv. Gud förbjude om någon var kritisk och ifrågasättande. Det är nästen kultvarning om man vill vara riktig elak. Jag lärde mig mycket visserligen men inget unikt som man inte kan finna någon annanstans vad S.O.L än säger. Det komiska är att jag kom i kontakt med element under den här tiden som kan säga tillhör den vänstra handens väg. I samband med att jag lämnade SOL så dök det upp en katt bland hermelinerna. En bedragare som lurade skiten ur ledaren i Sverige och överhuvudet Dolores i England. Han visste precis vad som krävdes. Man slickade deras rövar på rätt sätt och klappade dem medhårs och de gav honom allt, grader och pengar. Tragikomiskt minst sagt och det visar verkligen vad för människor som ledde SOL då.

Då jag lämnade S.O.L var jag både luttrad och besviken.  Jag sökte mig till andra grupper som till exempel BOTA men även där fanns jag samma drama och uppblåsta egon. Vare sig det var WICCA, Vitka eller vad annat så var det alltid samma typer av människor med sina absoluta sanningar och alltid samma vit/svarta synsätt som tillslut känns ett väldigt naivt och barnsligt synsätt.

Då mitt intresse för Crowley växte började jag även mitt intresse för vänstra handens väg och organisationer som lutar åt det hållet. Tyvärr fann jag OTO (the caliphate) vara lika dogmatiskt lett av personer med uppblåsta egon. Church of Satan av idag är bara ett skämt och har inget alls med den organisation som La Vey startade på 60-talet. Även Temple of Set har haft sina interna stridigheter och uppblåsta egon men bortsett från det så har ToS fortfarande min respekt även om jag inte är medlem längre.

Min insikt idag är att det bara finns en väg för initiering och det är genom sig själv. Det finns ingen objektiv initiering utan bara en individuell sådan. Sen är det upp till var och en att finna det uttryck som passar för en och det som tilltalar en. Vill man tillhöra en organisation måste man alltid vara väldigt kritisk och inte ha någon rosafluffig syn ledare och grupper. Det finns bara en som har den absoluta sanningen för dig och det är du själv. Att utveckla sig (xeper) är det viktiga anser jag. Inga fina grader och sånt är något självändamål. Säger någon åt dig vad som är gott eller ont, svart eller vitt ja då ska du genast vända ryggen till och gå därifrån för dessa individer är inte värda din närvaro.