Carl Jung är en förgrundsgestalt när det gäller synkronicitet inom psykologin. Definitionen är ”ett iakttagbart meningsfullt sammanträffande utan orsaksmässigt samband”
Vad jag ser som magisk synkronicitet är när händelser eller uttalanden på de inre planen (mentala) får bekräftelse eller reaktion i den fysiska världen. Då detta sker kan man ofta en känsla som liknar svindel (vertigo)
Hur visa dessa händelser eller bekräftelser sedan passar in i det arbete man utför eller i den tradition man arbetar inom avgör om dessa inre händelser är korrekta eller om man lurar sig själv eller blir lurad.
Det som kommit till mig har ofta inte varit i ord utan mer i känslor eller färdiga idéer som sedan tagit fysisk form. Men har även varit med om då saker uttalats i rena ord om sånt jag inte haft kunskap om och jag sedan fått bekräftelse på efteråt stämmer.
Sådana händelser är enligt min åsikt viktiga för att ett magiskt arbete ska kunna fortskrida och att man är på rätt väg. Att man till och ifrån tappar andan och världen plötsligt blir så mycket mer mystisk och större är både positivt och skrämmande på samma gång när ens uppfattning om världen man levde i rubbas i grunden.
Den dolda elden 