Moral och normer

När det kommer till andlig utveckling anser jag att man måste göra sig av med moral och normer som man kanske hyser. Ofta formas dessa värden av ett samhälle färgat av konflikter och motsägelser och en rädsla att gå utanför de gränser som gruppmedvetandet har satt.

Det finns enligt mitt tycke två uttryck som man bör begrunda och det är objektiva och subjektiva värden. I mitt synsätt finns det inga objektiva värden över huvud taget, man skulle kunna kalla mig en värdenihilist.

Jag tror på subjektiva värden. Det vill säga att vi själva skapar de värden som vi ser som svarta och vita, onda och goda. Religion har alltid placerat moraliska värden utanför sig själva som en objektiv sanning.

problemet med objektiva värden är att de inte går att empirisk fastställa utan man måste till slut luta sig på andras högre vetande personers vetandes tolkningar av de objektiva sanningarna. 

Vår subjektivitet färgar alla våra tolkningar av det vi anser är objektiva värden. Att ifrågasätta en tolkning blir i förlängningen ett ifrågasättande av den objektiva sanningen i sig och det skulle rasera hela den objektiva världsbilden. 

Men objektiva sanningar får vi fasor som häxjakter, folkmord, moralisk panik, förföljelser av homosexuella och oliktänkande. Allt som vågar vara subjektivt är ett hot mot den som håller en objektiv världsbild. 

För att vi ska kunna utvecklas som en andlig varelse måste vi våga bryta dessa normer och moral som samhället fött oss med sen barnsben. 

Att ifråga sätta allt objektivt är även att ifrågasätta sig själv. För inser jag att allt jag uppfattar är subjektivt, det vill säga knutet till jag som person innebär att det finns lika många tolkningar som det finns individer. 

Att våga säga, nej det finns inget gott eller ont, svart eller vitt. Det enda som finns är subjektiva gott och ont. Jag kopplar således moral till en objektiv värdeuppfattning något som en fri individ inte han hålla sig fast vid och fortfarande vara en fri subjektiv individ. Etik är enligt min åsikt ett subjektivt ställningstagande där man utgår från sig själv och är medveten om detta. 

Etik är mitt eget val. Moral är vad någon annan säger jag ska göra. 

Denna skillnad visar varför de stora religionerna använder sig mycket av så kallat moraliska handlingar. Dessa handlingar baserar sig på en religiös dogma än ett subjektivt ställningstagande som i sig är mer etisk eftersom jag som individ själv måste nå fram till ett ställningstagande.

Know thy self!

Är det verkligen du håller en åsikt eller är det ett gruppmedvetande som bestämmer den åt dig.

Annons

Världsreligionerna, bara redskap för kvinnorförtryck

 

Många kommer kalla detta en fruktansvärd generalisering. Det har dom rätt i lika mycket som jag har rätt att uttrycka det och det är att dagens världsreligioner finns till för en orsak och det är att förtrycka kvinnan från början till slut.

Hela den Osiriska eonen (Solguden) har varit mannens och se vart det har lett oss. Krig, förtryck, föroreningar och elände. Nu är det Sonens (Horus/Set) och dotterns (Maat) tidsålder här är det inte då dags att släppa all gammal religion och tradition bakom oss?

För vem har fått lida under dessa två tusen år om inte kvinnan? Vem har pekats ut som syndabock? Vem har degraderats till ett menlöst våp utan värken hjärna eller själ? Vem får hålla ihop familjen, föda den och underhålla den utan pardon? Vems fel är det då en kvinna eller flicka våldtas? Vem ska föda barn (pojkar) i oändliga mängder? Vem ska hålla tyst och bara vara ett gemål och trofé? Vem är det ”svaga” könet?

Kvinnan.

Hon har våldtagits, mördats, sålts som slavar (än idag) och får inte ens visa sitt ansikte eller ens sin lilltå! Allt i de stora religionernas namn.

Det finns inget förmildrande för dessa religioner eller traditioner som sprider all denna fruktansvärda förtryck i världen. För är kvinna förtryckt är den sanna mannen förtryckt också.

Till och med satanisterna med sin maskulina jävul och satan är förledda av gammal tradition. Baphomet är inte en get utan en obscen åsna med både kuk och bröst. En androgyn varelse som är både man och kvinna.

Den mörka traditionen och de fruktade demonerna är inte onda i på det traditionella sättet. Det är bara okunskap och rädsla som kallade dem onda. Hekate, Typhon och hennes son Set är inte onda för dem som förstår och är vidsynta.

Trångsynthet och rädsla leder bara till religion och nationalism.

Är det inte dags att släppa lös den starka, mörka, sexuella frisläppta, underbar och fruktansvärda makt som klär sig i kvinnans kött och blod?